Vad betyder den 10 mars för tibetanerna?

Den 10 mars 1959 var den dag då tibetanerna reste sig mot det kinesiska förtrycket och öppet deklarerade sina krav på frihet och oberoende för hela Tibet. Resningen hade sina rötter djupt i leden hos det tibetanska folket. Kina kunde snabbt kväsa upproret men inte det tibetanska folkets kärlek till frihet från förtryck och orättvisor.

Kina invaderade Tibet 1950. Det var en lätt match för den stridsvana Folkets Befrielsearmé att slå ned motståndet från den obetydliga tibetanska armén. Tibet vädjade om internationell hjälp, men ingen hjälp kom. Nödsakat att ensamt möta Kina tvangs Tibet att underteckna den skändiga 17-punktsöverenskommelsen, där man under hot från Kina måste avstå från sin suveränitet år 1951 i Peking.

Det hårdnande kinesiska förtrycket i nordöstra och östra Tibet tvang tibetanerna i dessa områden att ta sin tillflykt till landsbygden och inleda ett väpnat motstånd, som snart kom att omfatta hela Tibet. Tusentals tibetaner i Amdo och Kham drevs på flykt till den relativa säkerheten i centrala Tibet och i Lhasa. Tibetanernas förbittring över Kinas arroganta sätt att behandla den tibetanska regeringen underblåstes ytterligare av de östtibetanska flyktingarnas berättelser om hur kloster blivit förstörda och tibetanska munkar och lamor dödats. Snart nog bröt det pyrande tibetanska missnöjet ut i öppet trots mot Kina och tiotusentals tibetaner strömmade ut på Lhasas gator den 10 mars 1959 och krävde tibetanskt oberoende.

Resningen den 10 mars 1959 var en spontan aktion av det tibetanska folket för att befria Tibet från den kinesiska ockupationen. I vrede över den tibetanska regeringens diplomati, som gick ut på att försöka blidka Kina så att ytterligare tibetanskt blod inte skulle spillas, och inspirerad av den kraftfulla motståndsrörelsen bland khampas, exploderade den pyrande förbittringen bland det tibetanska folket i ett sista desperat försök att slå ett slag för Tibets frihet. Den 12 mars gick kvinnorna ut på Lhasas gator.

Det tog Folkets Befrielsearmé drygt tre dagar att slå ned resningen i Lhasa, som resulterade i att Dalai Lama, medlemmar av hans regering och cirka 80 000 tibetaner flydde till Indien, Nepal och Bhutan. I Indien återupprättade Dalai Lama den tibetanska regeringen - en regering som inte erkänns av någon stat, men som av tibetaner såväl i som utanför Tibet betraktas som Tibets rättmätiga regering. Från sin bas i Dharamsala, en nordindisk stad vid foten av Himalaya, har den tibetanska regeringen under Dalai Lamas ledarskap utvecklat ett effektivt motstånd, präglat av icke-våld, mot Kinas fortsatta ockupation av Tibet. Detta motstånd omfattar nu en världsomspännande rörelse för det tibetanska folkets frihet.

Det tog bara tre dagar för Kina att slå ned resningen i Lhasa den 10 mars 1959, men Kina har inte kunnat undertrycka denna resnings anda, som fortsätter att brinna allt klarare i hjärtat på varje tibetan över hela världen. År 1959 dödades 87 000 tibetaner och uppskattningsvis 1,2 miljoner har dött som en direkt eller indirekt följd av Kinas ockupation av Tibet.

Varje år hedrar tibetanerna minnet av den 10 mars, var de än befinner sig, för att påminna sig själva och världen om att de tibetaner som givit sina liv i kampen för det tibetanska folkets frihet inte fallit offer i onödan, utan att deras död är ett rättmätigt och värdigt offer för att ett fritt och oberoende Tibet ska kunna födas.