Vad är Tibet?

Tibet heter "Pö" på tibetanska. För de flesta tibetaner syftar Pö på hela det område som i dag ligger innanför Folkrepubliken Kina där det finns en ursprunglig tibetansk befolkning. Detta "etniska Tibet" är uppdelat i provinserna U-Tsang, Amdo och Kham.

Vid tiden för den kinesiska invasionen av Tibet 1949-50 kontrollerade den tibetanska regeringen i Lhasa U-Tsang och västra Kham. Detta område omfattar knappt halva det etniska Tibet och kallas ibland ”det politiska Tibet” eller ”centrala Tibet”. Detta betyder inte att övriga Tibet var en självklar del av Kina. Stora områden var relativt oberoende och administrerades nominellt omväxlande av mongoliska khaner, tibetanska och kinesiska ämbetsmän eller krigsherrar. Den verkliga makten låg emellertid hos pön, lokala tibetanska ledare. Skatt betalades ibland både till den tibetanska regeringen och kinesiska myndigheter. Östra och nordöstra Tibet var bundna till det politiska Tibet genom religiösa allianser och Dalai Lama ansågs vara den högste auktoriteten.

1965 fick centrala Tibet status som en så kallad autonom region i Kina, den ”Tibetanska Autonoma Regionen” (”TAR”). De övriga delarna av Tibet inlemmades i samband med ockupationen av Tibet i de kinesiska provinserna Gansu, Qinghai, Sichuan och Yunnan i vilka de formellt fick status som ”autonoma prefekturer”. När den kinesiska regeringen talar om Tibet (Xizang på kinesiska) åsyftar den endast ”TAR”. De flesta västerländska myndigheter och medier har övertagit denna definition.

Geografi

Tibet är beläget i Asiens mitt, på världens högsta och mest vidsträckta högplatå känd som ”Världens tak”. Landet har en medelhöjd på 4 000 meter över havet och många bergstoppar höjer sig över 8 000 meter, till exempel Mount Everest (Chomolungma), världens högsta berg. Tibet omfattar en yta på 2,5 miljoner kvadratkilometer, mer än fem och en halv gånger Sveriges storlek. Det ockuperade Tibet utgör ¼ av Folkrepubliken Kinas territorium.

Många av Asiens stora floder har sin källa i Tibet bland andra Brahmaputra (Yarlung Tsangpo), Indus (Senge Khabab), Sutlej (Langchen Khabab), Karnali (Macha Khabab), Arun (Phongchu), Salween (Gyalmo Ngulchu), Mekong (Zachu), Yangtse (Drichu), Huangho eller Gula Floden (Machu) och Irrawaddy. I Tibet finns dessutom över 2 000 naturliga insjöar. Den största är Kokonorsjön (Tso Ngonpo) i Amdo.

Tibet kan delas in i tre geografiska och ekologiska zoner: den sparsamt befolkade halvöknen Changtang i nordväst, ett brett gräsmarksbälte från Tibets heliga berg Kailash i väster till Kokonorsjön i nordost samt skogarna och jordbruksområdena i de bördiga floddalarna i söder och sydost. 70% av Tibet består av gräsmark. Endast 2% av den totala landytan är uppodlad.